Läseböcker

Vi är många som blir nostalgiska vid tanken på vår första läsebok. Som med ett leende minns bilderna på apor, bilar och citroner bredvid alfabetets första bokstäver. Hur vi ljudade oss igenom de första orden och efter ett tag trevande läste de korta ramsorna och berättelserna. Den dagen ett barn knäcker läskoden får det tillträde till en helt ny värld. Kanske är det därför vi minns våra första abc-böcker med sådan glädje och värme.

Genom åren har jag hittat några gamla läseböcker på loppis. Den äldsta är Sörgården av Anna Maria Roos som kom 1912. Av samma författare finns också boken I Önnemo. I de här läseböckerna blandas berättelser om familjen på det idylliska Sörgården med ramsor, gåtor, sagor och vackra bilder. Böckerna var mycket omtyckta men efter några decennier kändes fotogenlampor, pigor och annat som förekom i dem inte längre lika aktuellt. På 30-talet kom därför boken som lärt många fyrtio-och femtiotalister att läsa: Elsa Beskows och Herman Siegvalds Vill du läsa? Det är den orange boken på den första bilden nedan. 

På bilderna syns också Läsebok för se små, första och andra skolåret från slutet av 40-talet. Båda med en tupp på framsidan. Tuppen är vanlig i läseböcker, en symbol för studieflit. Ofta hittar man en tupp på sista sidan eller på baksidan av en läsebok.

Den blå boken med renar på framsidan är från 50-talet.




Här har vi Sörgården och ett tillhörande övningshäfte. Läseboken för första årskursen är från 1960. De två häftena Läslära har inget årtal med kostade 1.90 kr styck när de var aktuella.











Barnens bokstavslåda, full av bokstäver, "ljud" och skiljetecken, passar väl i samlingen med läseböcker. 



Som i läseböckerna avslutar jag det här blogginlägget med en tupp.

Udda dam

Denna stiliga men lite märkliga dam hittade vi bortglömd långt in i våra gömmor. Det märkliga med henne är att när hon är fullt påklädd blir hon en servetthållare. Servetterna som fästs på pinnarna nertill bildar hennes kjol.
Många olika servetthållare har man sett förut men denna är onekligen lite udda i sitt utförande och den kan nog dra igång ett och annat samtal vid ett middagsbord.
Damen som är mycket välgjord och har en detaljrik klädsel är tillverkad av Tyska Goebel.

Ha en fin start på nya veckan!

Blueness

Husmoderns köksalmanack

Husmoderns köksalmanack, sedan 1979 enbart Köksalmanack, har kommit ut en gång om året sedan 1933 och gör så än idag. Förutom att vara en almanacka innehåller den mängder av recept och tips för hushållet. Här kan man lära sig hur man väljer kryddor, storstädar bokhyllan, på ett korrekt sätt tackar för senast, vad tvättsymbolerna betyder, hur man är en god värdinna och hur man sköter hushållets ekonomi.  Kort sagt, här finns allt en husmor kan behöva veta.

Köksalmanackorna hittar man ganska ofta på loppis och vi har samlat på oss några stycken. Idag visar vi framsidorna. I nästa inlägg ska ni få se lite mer av innehållet.


En trave Köksalmanackor.



Vår äldsta Köksalmanack kommer från 1936. Här finns menyförslag för årets alla dagar, ett för det finare köket och ett för det enklare köket. Rolig läsning är novellen En husmors första middag, en berättelse om den unga Marika som ska bjuda sina svärföräldrar och mannens släkt på middag för första gången: Hon visste att denna första ansträngning i det egna hemmet skulle minutiöst följas av hela släktens ögon ifrån deras entré och steg för steg, ord för ord ända tills festen tog slut och svärfar tog till orda, och hans tackförmatskål, sufflerad av svärmor, skulle i väl dolda ordalag säga om hon upptagits i deras exclusiva släktförening eller ej.

Ska man inte bjuda makens släkt på middag finns här också förslag på hur man ordnar en ungflicksbjudning i kokvrån eller en förlovningsmiddag för 10 personer.



I boken från -61 kan man lära sig att datera sina gamla silverbestick, fyra sätt att koka sås och hur husmor ska göra för att ta hand om sina trötta fötter (Med en infanterisoldats ihärdighet, traskar hon från diskbänk till skåp och matbord och tillbaka igen. 1000 och 1 steg /.../). Här hittar vi också en tryckkok-tabell och fru Mary Carlsson från Göteborg berättar om varför frysboxen är hennes bästa hjälpreda.

Köksalmanackan från -66 tipsar om de i England och Amerika så populära mjölkdrinkarna, hur man får den ärmlösa klänningen att hänga kvar på galgen samt hur man gör en snabb efterrätt genom att lägga mint-choklad-kakor på konserverade päronhalvor och låta dem stå i ugnen en stund. En efterrätt vi nog alla bjudit eller bjudits på någon gång.



-64 dyker en man upp på omslaget, det händer inte så ofta. På det stora hela lyser männen med sin frånvaro i Husmoderns Köksalmanackor. När vi bläddrar i den här boken noterar vi att mycket handlar om vad som är nyttigt och bra för kroppen. Det är allt från hur man odlar den c-vitaminfyllda kryddkrassen i köksfönstret och honungens förträffliga egenskaper till hur man tar hand om sina händer och fötter. En hel sida ägnas åt tips på vad den husmor som har svårt att hinna och orka kan göra för att underlätta för sig själv, en annan tar upp det viktiga ämnet frukost.



-70 ägnas konsten att koka spagetti ägnas hela tre sidor. Från Italien går vi vidare till Spanien med en paella och en skål gazpacho, därpå en thailändsk broilersallad samt Kinesröra "på låssas". Den senare ska ätas med pinnar, sittandes på kuddar vid ett mycket lågt bord. En annan vågad nyhet de här åren är flambering.



-73 och -74 innehåller många fler färgbilder än tidigare år, men ska vi vara ärliga ser de flesta maträtterna ganska tråkiga och färglösa ut ändå. Det är biffar från Bologna, jägarlimpa, marinerad färs, paté, fin fågelfärs och många många lådor och gratänger. Det klart bästa tipset vi får är att fästa bilder och recept med magneter på kylskåpsdörrens utsida. Det är lätt att byta bilder när man tröttnar - absolut inga skador på dörren!



Vi avslutar med böckerna från -77 och -79. Precis som tidigare år innehåller de mängder av recept och en hel del fiffiga tips för hemmet. Det är lätt att följa trender i mat och inredning när man bläddrar i köksalmanackorna och intressant att se vad som var nytt och spännande då. Böckerna säger mycket om sin tid.

Mors dag

Vi vill önska alla mammor en fin Mors dag. Kanske blir en del bjudna på kaffe i den egna favoritkoppen eller i en sådan här speciell kopp för mor. Det finns en hel del gamla vackra koppar av det här slaget.
Koppen på bilderna är väldigt enkel och nästan naivt målad trots att den är stämplad Rörstand.
Kanske är det en vanlig vit kopp som någon kärleksfullt målat till sin mor. Hur som helst så är den väldigt charmig.

Älskade emalj

Kockums Emaljerverk  grundades 1893 och ingick i Kockums Jernverk i Ronneby. Den emaljerade plåten ansågs vara hållbar, slitstark, lättdiskad och hygienisk vilket gjorde den väl lämpad för användning inom sjukvården. Med tiden blev det också populärt med emaljerat husgeråd. Mycket av det som Kockums Emaljerverk producerade gick på export till Amerika, Afrika och Asien. I slutet av 1920-talet lanserade man en rad nya färger och under de följande femton åren kom ännu fler. Den omtyckta kombinationen med krämgult och grönt kom 1935 och blev en riktig storsäljare.

Efter andra världskriget fick de emaljerade föremålen konkurens av plasten, det nya lätta och tåliga materialet. Kockums Emaljerverk försökte på olika sätt att hänga med i utvecklingen och få fram moderna produkter, bland annat genom att anlita begåvade designers. Satsningen blev framgångsrik och föremål designade av till exempel Arne Erker och Sigurd Persson sålde bra. Tyvärr räckte  det inte utan 1971 la man ner all tillverkning av emaljkärl i Ronneby.  Idag kan man ta del av Kockum-emaljens historia på Gjuteri och Emaljmuseet i Ronneby.

I butiken hittar du flera produkter från Kockums under rubriken Kuriosa. 

Eskilstuna Jernmanufaktur

Nyligen fick vi tag på en kopia av en priskurant från Eskilstuna Jernmanufaktur (senare Eskilstuna Jernbolag), tryckt 1903. I katalogen finns mängder av föremål från en annan tid. Det är både praktiska och dekorativa saker såsom verktyg, byggnadsdetaljer, spottlådor, isklyftare, läsbord, eldgaffelställ, visitkorsfat, cigarrkoppar och menyställ.

Flera av föremålen kände vi igen. Det dekorativa klockstället med ängeln finns i butiken, skrivstället har vi sålt tidigare. Ljusstakarna och snörhållaren har vi hemma och använder ofta.

Det var roligt och fascinerande att bläddra i katalogen. Många av produkterna används inte idag och berättar om den tidens behov och vardag.


Katalogens framsida.



Det vackra klockstället som finns i butiken.



Snörhållare. 



Klockstället. Här hängde man sitt fickur. 



Snörhållaren är praktisk.



Vackra ljusstakar. Dessa ser man ibland på loppisar.



Skrivställ för bläck och pennor. 

Röda Clara - inte alltid röd

Den välkända konservöppnaren Röda Clara har haft olika utseenden genom åren. Ursprunget är en öppnare i metall från slutet av 1940-talet som 1956 ritades om, målades vit och fick detaljer i röd plast. Då fick den också sitt namn. Bara tio år senare gjordes designen om igen, den här gången av Sigvard Bernadotte. Trots det uppdaterade utseendet och att öppnaren nu tillverkades i flera färger fick den behålla sitt namn.

Sedan dess har konservöppnaren Röda Clara genomgått fler förändringar men namnet och populariteten består. År 2000 fick öppnaren utmärkelsen Utmärkt Svensk Form.

Flower frogs

Tidigare har vi skrivit om fakirbäddar, de små runda sakerna i metall med massor av piggar. På engelska kallas de, för utom fakir beds, flower frogs. När jag försökte hitta ursprunget till det lustiga namnet fann jag följande förklaring: I patentet från 1940 står det att föremålet är en blomhållare som sitter i vatten som en groda. Så föddes namnet.

Flower frogs finns i många olika varianter, förutom de i metall med piggar. En av mina favoriter är de i klart glas med hål i. De är vackra att ställa i fönstren så att solstrålarna kan leka i glaset. Flower frogs med hål i finns i många olika storlekar och former, i olika färger och både i glas, keramik och gjutjärn. Det är en hel vetenskap och tydligen ett stort samlarområde. Enligt en del källor kan flower frogs spåras ända tillbaka till sextonhundratalet.

Mina grodor är nog inte speciellt gamla, men jag gillar dem ändå. Med åren har det blivit en liten samling. De i glas är perfekta som pennställ eller att sätta smala ljus i, förutom att de är vackra i sig. De med piggar ställer jag kort och andra bilder i.

Har du några flower frogs? Hur använder du dem?

Etikettnostalgi

När jag röjde hemma för ett tag sedan hittade jag den här samlingen med flasketiketter. Den kom med en övrigtlåda som jag en gång ropade in på auktion. Eftersom det var andra saker i lådan jag egentligen var ute efter har den bara blivit liggande.

När jag bläddrade igenom etiketerna var det många jag kände igen från min barndom. På den tiden var en liten flaska läsk något man fick bara vid riktigt högtidliga tillfällen. Det är väl därför jag blir så nostalgisk när jag ser etiketterna. De påminner om kalas och glädje.






Reklam från tidningen Veckojournalen, 1948.









Typisk 60-talsdesign

Pressglas

Föremål av pressat glas kan man hitta på vilken loppis som helst. Att avgöra härkomst och ålder är svårt då pressglas bara i Sverige har tillverkats på över hundra glasbruk. Eftersom detta glas var en billighesvara märktes det inte.

Det var i början av 1800-talet man i Europa och Amerika utvecklade olika tekniker för att framställa pressglas. Upprinnelsen till detta var att man ville hitta sätt att billigt tillverka glas i stora volymer. Till skillnad mot det traditionellt tillverkade glaset kräver pressglaset inte hantverkare med flera års utbildning bakom sig. Dessutom är det lätt att tillverka föremål som är identiska i form och storlek, vilket efterfrågades när sveriges ekonomi började förbättras. Tack vare pressglaset kunde man nu förse städer och järnväg med glas till fönster och belysning, skolor med standardiserade bläckkärl, karaffer och dricksglas samt utrustning till naturvetenskapliga institutioner på universitet och muséer.

Det må vara en billighetsvara men vi på Blueness tycker mycket om pressglas! Nu när vårsolen börjar visa sig ställer vi fram mycket glas. I fönstren gör vi små stilleben av glasföremål i olika färger - det blir så vackert när solen lyser på dem!

Brevkortsalbum

I det senaste avsnittet av Antikrundan, 17/2, pratar antikexpert Peter Plunkty om gamla brevkortsalbum. Bland annat nämner han att under 1904-1905 skickade sveriges då fem miljoner invånare omkring 50 miljoner vykort. När man läser de här gamla korten förstår man den höga siffran. Sådant vi idag kommunicerar om via telefon, mail eller sms tog man förr via kort eller brev. Till exempel skrev man och berättade när man avsåg att komma på besök, om någon var sjuk eller andra saker man behövde meddela. Inte konstigt att det skickades många kort!

De gamla korten är ofta tillverkade i Tyskland. De är välgjorda och vackra med präglade detaljer. Avsändarnas hälsningar ger oss en bild av dåtidens liv. Det är säkert både kortens baksida och framsida som tilltalar dagens stora skara av vykortsamlare.





Gammalt brevkortsalbum med kort som skickades mellan 1910 och 1915.



Ett uppslag i albumet.



Många av korten har vackra präglade detaljer.



Adresserna var lite kortare för i tiden.



Vacker handstil.



"Skicka hit mitt sockerkort så fort ni kan. Hellsningar Beda"